Klar med: Fågelkaftanen

Jag slet åt mig tyget då jag hittade det bland viskosstuvarna på Ohlssons tyger i våras, maj tror jag det var! Herregud så fint tyg! Jag visste direkt vad jag skulle sy också, är det inte det extra härligt då ett projekt poppar upp i skallen då man ser tyget? Det har inte hänt mig på evigheter, antingen har jag ett mönster jag vill sy, och så får man hitta bäst möjliga tyg, eller så köper man ett fint tyg men vet inte vad det ska bli.

Dessa härliga svepande kaftaner jag sett överallt i vår och säkert förra våren också, jag är väl inte den mest moderiktiga personen på byn direkt. Superfina och smickrande för kroppar som sett mer vältränade dagar, eller som i mitt fall är det väl snarare år!

Finns inget mönster direkt, tog en köpt kaftan och klippte efter den men gjorde rakare linjer och längre modell.

Använde den massor i somras, det var ju jeans+kaftanväder varje dag hela sommaren!

Klar med: En Penny Dress

I sommar fick jag upp ögonen för indiemönstren från engelska Sew Over It och föll för flera av deras härliga mönster. Först ut blev Penny Dress. Somrig och luftig, kändes som ett perfekt projekt.

Eftersom jag precis inhandlat lite viskosstuvar från Ohlssons tyger så kunde jag ju köra igång direkt, man köpte nämligen Penny Dress som en pdf, och kunde skiva ut den hemma på skrivaren. Viskosen är fantastiskt mjuk och med fint fall, precis så där härlig med lite tyngd i sig, som man vill ha svepande längs benen på sommaren. Jag har alltid varit svag för paisleymönster, så gillar verkligen tyget.

Jag gillade mönstret, det var enkelt och logiskt. Min Penny blev aningen liten tycker jag i efterhand, men den går ju finfint att använda pga gummiband i midjan etc. Nästa gång ska jag göra den lite längre i livstycket, så det blir mer volym i överdelen. Att den misstämde lite i storlek kan ju bero på att det var första gången jag använde ett pdf-mönster, och skrev ut mönstret aningen litet, vilket jag kompenserade för, men det kan ju ändå påverkat. Har dock via internätet förstått att andra också tycker livet är aningen kort.

Jag gjorde inte riktiga knapphål utan sydde dit knapparna genom båda framstyckena för att de skulle sitta ihop. Med de pytteknapparna så skulle det nog blivit svårt att få till snygga knapphål iaf, var ganska många lager man skulle sy igenom.
 
Nu känns den dock lite för somrig, eftersom modellen är ärmlös och tyget är lite ljust så blir kombinationen lite för somrig för min smak nu på hösten, så den känningen får nog vila tills i vår. Kommer absolut använda mönstret igen!

Klar med: blommig skjortklänning

Den här klänningen var så rolig att sy! Jag har inte sytt något klädesplagg till mig själv sedan bröllopsklänning(arna) utan sytt och stickat till barnen. Och så tusen miljoner gardinlängder, eftersom nya huset har många och stora fönster. Då jag sytt något tidigare har det varit en sträcka tills det varit klart, jag har sytt för att jag inte hittat ngt jag ville ha i butikerna. Nu sydde jag för att det var KUL och jag tog gott om tid på mig.


Mönstret är Burda Style 7179(se bild längst ner). Tänkte länka till mönstret, men kan inte hitta det på Burdas websida. Mkt irriterande. Det är den första nya vintagemönstret jag sytt och det har verkligen sina fördelar jämfört med riktiga vintagemönster. Bara det att det finns olika storlekar att välja på. Och att det finns instruktioner! Jag som inte brukar använda instruktionerna utan köra på i den ordning jag tror blir bäst har ju i vanliga fall ingen nytta av instruktioner, men faktiskt, det blir mindre att sprätta om man tar sig tiden att faktiskt följa de medföljande råden! :-) Jag gillade modellen på klänningen, insnitten och kjolens form och uppbyggnad. Den blev perfekt puffig.


Vad gillade jag inte? Trots att jag följde storleksguiden blev den för stor. Ganska mycket för stor visade det sig då jag var klar. Då jag förstod att jag borde klippt en mindre storlek var det lite sent, räddade upp med större insnitt (gjorde öppna) förkortade livet, men trots det har jag den omlott ca 15cm fram. Den är skön och fin, men tycker pga storleken att den ser mer ut som ett ytterplagg än som en smidig sommarklänning. Jag valde att göra klädda knappar, tycker det oftast blir finast!
Totalt känner jag att jag vill pröva detta mönster igen, men göra klänningen i mindre storlek. Har i efterhand förstått att många mönsterföretag lägger in mycket rörelsevidd i mönstrena och om man inte förstått att sömsmån är inräknat (som jag inte förstått förrän i sommar!?!) så blir det ju ganska stort. Vet inte varför jag lägger till sömnsmån alltid, detta måste man ju läsa sig till i varje mönster.


Tyget är ett Tilda-tyg från Panduro, de har haft rea och jag har bunkrat upp! Bomull i fin kvalitet, lite tjockare och stadigare.

En nystart

För några månader sedan började jag fundera på att blogga igen. Jag har använt Instagram under några år, inte alls postat mycket, men läst i stort sett varje dag. Jag tycker Instagram är fantastiskt, möjligheterna till inspiration är oändlig och det är smidigt och roligt. På instagram har jag på sista tiden postat lite bilder på sytt och stickat och det är ju så himla kul att dela med sig oh få lite respons! Dock blir det ju kortfattat där och för mitt eget minne samt för andra handarbetsnördar tyckte jag det skulle vara kul att posta här, på min gamla blogg, saker jag sysslar med. Här kan jag istället götta ner mig i detaljerna, det som inte "vanliga" vänner och bekanta på Instagram bryr sig ett skvatt om :-)

Vad har hänt sedan sist? Jo mycket såklart, jag var ju gravid med mitt första barn då jag bytte från Malins Syjunta till att blogga helt privat om babytiden. Vi flyttade till Norrlands inland från Stockholm dessutom, så första bäbistiden var såklart fantastisk, men blev också speciell eftersom jag och min man fick nytt boende i ny stad, nya möbler, helt ny tillvaro och efter lite tid, nya fina vänner.

Efter ett barn till och lite försök till med en Etsyshop för handstickade babykläder, vilket jag inte riktigt hann satsa på då vi fick vårt andra barn, och en till flytt så började jag känna viljan att flytta hem. Hem som i Umeå, där våra föräldrar bor och där vi växt upp. Stockholm är fantastiskt, och jag är helt övertygad om att jag kommer att bo där igen en dag, men inte under småbarnsåren. Bara tiden det tar att ta sig till och från jobbet kan ju avskräcka en efter 3 år i Lycksele, med gångavstånd till ALLT i hela stan.

Så det blev en till flytt, till Holmsund utanför Umeå, och ett härligt hus vi älskar. Vi har nära till natur, bibliotek, badhus, barnens fantastiska dagis, och det känns bättre och bättre ju längre tid vi bor här. Men så är det ju, det  tar ju i alla fall 2 år innan man får några att heja på på Konsum, man börjar kunna namnen på gatorna, man vet vem som går förbi och rastar hunden vilka tider etc etc. Det där som gör att det känns som hemma.

I och med stort hus följde även stor trädgård, som i början var helt överväldigande. Det kändes som ett tvång att hålla ordning på den och jag tyckte inte tiden räckte till. Det där har jag kunnat släppa och nu känns det bara jättekul med ett nytt intresse, där man kan lära sig nytt hela tiden. Det kommer säkert att komma upp poster om min fina trädgård här också.

Till dig som läst ända hit, TACK! Vad kul att du är här och hänger, kommentera gärna och kolla runt. Hojta så vi lär känna varandra.

/Malin

Vårt hus i höstskrud