Klar med: Chanellen

Nu är vi i nutid och en grej jag precis gjort klar! Jag funderade ett tag om den skulle heta Tantkavajen, eller om den skulle få heta Chanellen. För varifrån inspirationen kommer är ju ganska givet?

Idéen poppade upp när jag befann mig i tygaffärens stuvhörna i somras och shoppade viskostyger. Jag hittade detta härliga ylletyg som är lite "krulligt" och hade en fransig kant. Den fransiga kanten behövs ju för att få fram en riktig Chanellig look. Syns ju inte så bra men det ligger guldtrådar invävt i härligheten för ska re va så ska re va!

Efter lite googling kom jag fram till konstruktionen jag ville ha och sen gjorde jag mönstret själv, så ingen länk till mönster tyvärr. Så kul det är att rita mönster, men det blir ju mer provning av plagget (struntade i toille denna gång, living on the edge!)

Ville ha en croppad lite vid cardigan/kavaj, men jag tog in den iaf 4 cm i bredden, för jag såg mest STOR ut först. Eller StÖRRE kanske är lite mer rätt att skriva, för som en liten älva ser jag ju inte ut nu heller, :-)

Tvekade länge innan jag satte dit franskanten och fickorna, och franskant på fickorna. Trots att det var intentionen från start. Har ju växt upp på 90-talet med less-is-more filosofin, så varje pynt måste övervägas noga. Men ska re va så ska re va? Eller?

Pga mina ganska markerade axlar så fick jag till en ganska kavajig look trots avsaknad av axelvaddar.

Men den noggranna tittaren kommer ju se att den ser lite konstig ut, jag har bara satt knappar på ena sidan, har ännu inte bestämt om jag ska gå all-in med guldknappar eller hålla det mer "avskalat" och ha utan... Några tankar? Tar tacksamt emot lite input!

Klar med: Juni till mig!

Å så roligt det var att göra klart den här koftan, för den blev så bra! Jag är nöjd! Trodde den skulle bli alldeles för liten men garnet stretchade sig verkligen efter tvätten. Så mycket så jag trodde ärmarna blivit alldeles för långa! Men efter blockningen blev den ju helt perfekt! Garnet är Drops baby merino. Hoppas det inte blir noppigt, för det tycker jag Drops Merino Extra fine blivit på min koftan Siri, till och med innan jag var klar med plagget! Hittills tycker jag dock att detta garn håller sig betydligt bättre. Förutom den extrema stretchningen i vått tillstånd då. Jag finns även på Ravelry där jag heter malinssyjunta, där jag registrerar mina stickade projekt. Gå gärna in och säg hej där med!

Klar med: En Gertie Shirtwaist Dress

Det finns en anleding till att jag fått ett sånt sug att sy igen, och sy TILL MIG SJÄLV. Den anledningen är kort och gott den fantastiska Anna Neah och hennes blogg. Denna blogg har sedan fått mig att hitta till bla Gertie och hennes blogg och hennes böcker och mönster. Detta ska inte bli ett inlägg om kvinnan Gertie, och inte heller Anna Neah, det får komma i egna inlägg, utan om ett mönster från Gerties första bok; the Shirtwaist Dress. Har sett massor av versioner av denna, mest hos Anna Neah förstås, och detta fick mig att vilja sy klänningar till mig själv och framför allt att göra en likadan. Jag har sytt några andra klänningar tidigare i sommar, men nu var det alltså dags för the real deal.

Mönstret var lätt att följa och jag klippte livet i en toille först (!!). För de som känner mig, har jag tidigare varit en som kör på snabbt  och löser problem som uppstår i efterhand. Nu tänkte jag göra efter konstens alla regler. Visst, man kommer inte igång lika snabbt, men det är mindre provning, mindre förändringar som behöver ske i riktiga klänningen, och sammantaget går det nog snabbare att följa mönstret och göra toille och sånt. Jag visste att den var bred över axeln, för det har Anna Neah kommenterat, men SÅÅÅÅ bred den var. Jag tog bort en 6 cm tror jag, och jag har breda axlar.

Något nytt för mig var att smocka med gummiband! Aldrig gjort förut och det var ju jättekul. Hade önskat att det beskrivits i mönstret ungefär ur många cm det skulle bli i bredd efter smockningen för här blev det lite fel. Bakstycket blev alldeles för stort vilket jag försökte kompensera med andra förändringar, innan jag tänkte på att det ju var smockningen det var fel på. Då jag drog åt gummitrådarna i ryggen så hamnade hela klänningen mycket mer rätt på kroppen och jag blev mycket mer nöjd med den.

Jo, jag förlängde ärmen till mitt på underarmen. Ville ha en höstigare version och tycker tyget med rosa, brun och orange passar till det. Gjorde en smal remsa som kant, istället för den stora uppläggskanten det skulle vara.

Nästa gång jag gör denna kommer jag nog att lägga till mer vidd i kjolen bak, ha veck där bak precis som fram. Behåller nog smocken eftersom det ju är grejen med den här klänningen.

Tyget är ett bomulltyg från Tilda köpt på Panduro på superREA, tror jag betalade 25 kr/m. Bra då man testar ngt nytt att tyget inte är värt en förmögenhet. Tildatygerna är väl inredningstyger eg, men det funkade bra iaf, lite skrynkligt kanske. Gillar mönstret på tyget, men nog är det väldans mönstrat....Nu vill jag ju komma ut ur boxen och befria mig från jeans och tröja-läget jag haft i några år, men det är ju väldigt grilligt, hihi, blir nästan för mycket, men bara nästan. Knapparna är enkla rosa plastknappar från Ohlssons tyger, färgen matchade perfekt!

Jo jag är nöjd, framför allt med hur bekväm den är! Kommer bli höstens favorit!

Klar med: Fågelkaftanen

Jag slet åt mig tyget då jag hittade det bland viskosstuvarna på Ohlssons tyger i våras, maj tror jag det var! Herregud så fint tyg! Jag visste direkt vad jag skulle sy också, är det inte det extra härligt då ett projekt poppar upp i skallen då man ser tyget? Det har inte hänt mig på evigheter, antingen har jag ett mönster jag vill sy, och så får man hitta bäst möjliga tyg, eller så köper man ett fint tyg men vet inte vad det ska bli.

Dessa härliga svepande kaftaner jag sett överallt i vår och säkert förra våren också, jag är väl inte den mest moderiktiga personen på byn direkt. Superfina och smickrande för kroppar som sett mer vältränade dagar, eller som i mitt fall är det väl snarare år!

Finns inget mönster direkt, tog en köpt kaftan och klippte efter den men gjorde rakare linjer och längre modell.

Använde den massor i somras, det var ju jeans+kaftanväder varje dag hela sommaren!

Klar med: En Penny Dress

I sommar fick jag upp ögonen för indiemönstren från engelska Sew Over It och föll för flera av deras härliga mönster. Först ut blev Penny Dress. Somrig och luftig, kändes som ett perfekt projekt.

Eftersom jag precis inhandlat lite viskosstuvar från Ohlssons tyger så kunde jag ju köra igång direkt, man köpte nämligen Penny Dress som en pdf, och kunde skiva ut den hemma på skrivaren. Viskosen är fantastiskt mjuk och med fint fall, precis så där härlig med lite tyngd i sig, som man vill ha svepande längs benen på sommaren. Jag har alltid varit svag för paisleymönster, så gillar verkligen tyget.

Jag gillade mönstret, det var enkelt och logiskt. Min Penny blev aningen liten tycker jag i efterhand, men den går ju finfint att använda pga gummiband i midjan etc. Nästa gång ska jag göra den lite längre i livstycket, så det blir mer volym i överdelen. Att den misstämde lite i storlek kan ju bero på att det var första gången jag använde ett pdf-mönster, och skrev ut mönstret aningen litet, vilket jag kompenserade för, men det kan ju ändå påverkat. Har dock via internätet förstått att andra också tycker livet är aningen kort.

Jag gjorde inte riktiga knapphål utan sydde dit knapparna genom båda framstyckena för att de skulle sitta ihop. Med de pytteknapparna så skulle det nog blivit svårt att få till snygga knapphål iaf, var ganska många lager man skulle sy igenom.
 
Nu känns den dock lite för somrig, eftersom modellen är ärmlös och tyget är lite ljust så blir kombinationen lite för somrig för min smak nu på hösten, så den känningen får nog vila tills i vår. Kommer absolut använda mönstret igen!

Klar med: blommig skjortklänning

Den här klänningen var så rolig att sy! Jag har inte sytt något klädesplagg till mig själv sedan bröllopsklänning(arna) utan sytt och stickat till barnen. Och så tusen miljoner gardinlängder, eftersom nya huset har många och stora fönster. Då jag sytt något tidigare har det varit en sträcka tills det varit klart, jag har sytt för att jag inte hittat ngt jag ville ha i butikerna. Nu sydde jag för att det var KUL och jag tog gott om tid på mig.


Mönstret är Burda Style 7179(se bild längst ner). Tänkte länka till mönstret, men kan inte hitta det på Burdas websida. Mkt irriterande. Det är den första nya vintagemönstret jag sytt och det har verkligen sina fördelar jämfört med riktiga vintagemönster. Bara det att det finns olika storlekar att välja på. Och att det finns instruktioner! Jag som inte brukar använda instruktionerna utan köra på i den ordning jag tror blir bäst har ju i vanliga fall ingen nytta av instruktioner, men faktiskt, det blir mindre att sprätta om man tar sig tiden att faktiskt följa de medföljande råden! :-) Jag gillade modellen på klänningen, insnitten och kjolens form och uppbyggnad. Den blev perfekt puffig.


Vad gillade jag inte? Trots att jag följde storleksguiden blev den för stor. Ganska mycket för stor visade det sig då jag var klar. Då jag förstod att jag borde klippt en mindre storlek var det lite sent, räddade upp med större insnitt (gjorde öppna) förkortade livet, men trots det har jag den omlott ca 15cm fram. Den är skön och fin, men tycker pga storleken att den ser mer ut som ett ytterplagg än som en smidig sommarklänning. Jag valde att göra klädda knappar, tycker det oftast blir finast!
Totalt känner jag att jag vill pröva detta mönster igen, men göra klänningen i mindre storlek. Har i efterhand förstått att många mönsterföretag lägger in mycket rörelsevidd i mönstrena och om man inte förstått att sömsmån är inräknat (som jag inte förstått förrän i sommar!?!) så blir det ju ganska stort. Vet inte varför jag lägger till sömnsmån alltid, detta måste man ju läsa sig till i varje mönster.


Tyget är ett Tilda-tyg från Panduro, de har haft rea och jag har bunkrat upp! Bomull i fin kvalitet, lite tjockare och stadigare.

En nystart

För några månader sedan började jag fundera på att blogga igen. Jag har använt Instagram under några år, inte alls postat mycket, men läst i stort sett varje dag. Jag tycker Instagram är fantastiskt, möjligheterna till inspiration är oändlig och det är smidigt och roligt. På instagram har jag på sista tiden postat lite bilder på sytt och stickat och det är ju så himla kul att dela med sig oh få lite respons! Dock blir det ju kortfattat där och för mitt eget minne samt för andra handarbetsnördar tyckte jag det skulle vara kul att posta här, på min gamla blogg, saker jag sysslar med. Här kan jag istället götta ner mig i detaljerna, det som inte "vanliga" vänner och bekanta på Instagram bryr sig ett skvatt om :-)

Vad har hänt sedan sist? Jo mycket såklart, jag var ju gravid med mitt första barn då jag bytte från Malins Syjunta till att blogga helt privat om babytiden. Vi flyttade till Norrlands inland från Stockholm dessutom, så första bäbistiden var såklart fantastisk, men blev också speciell eftersom jag och min man fick nytt boende i ny stad, nya möbler, helt ny tillvaro och efter lite tid, nya fina vänner.

Efter ett barn till och lite försök till med en Etsyshop för handstickade babykläder, vilket jag inte riktigt hann satsa på då vi fick vårt andra barn, och en till flytt så började jag känna viljan att flytta hem. Hem som i Umeå, där våra föräldrar bor och där vi växt upp. Stockholm är fantastiskt, och jag är helt övertygad om att jag kommer att bo där igen en dag, men inte under småbarnsåren. Bara tiden det tar att ta sig till och från jobbet kan ju avskräcka en efter 3 år i Lycksele, med gångavstånd till ALLT i hela stan.

Så det blev en till flytt, till Holmsund utanför Umeå, och ett härligt hus vi älskar. Vi har nära till natur, bibliotek, badhus, barnens fantastiska dagis, och det känns bättre och bättre ju längre tid vi bor här. Men så är det ju, det  tar ju i alla fall 2 år innan man får några att heja på på Konsum, man börjar kunna namnen på gatorna, man vet vem som går förbi och rastar hunden vilka tider etc etc. Det där som gör att det känns som hemma.

I och med stort hus följde även stor trädgård, som i början var helt överväldigande. Det kändes som ett tvång att hålla ordning på den och jag tyckte inte tiden räckte till. Det där har jag kunnat släppa och nu känns det bara jättekul med ett nytt intresse, där man kan lära sig nytt hela tiden. Det kommer säkert att komma upp poster om min fina trädgård här också.

Till dig som läst ända hit, TACK! Vad kul att du är här och hänger, kommentera gärna och kolla runt. Hojta så vi lär känna varandra.

/Malin

Vårt hus i höstskrud